Vi börjar med det uppenbara så att vi slipper prata om det. Cyberpunk 2077 är inte ett helt färdigt spel, buggarna duggar stundtals tätt och jag har aldrig sett min PC slita på samma sätt som när den ska rendera Night City, men… Med risk att låta som Askungen. Vad är väl en dag i Night City? Det kan vara buggigt, buggigt och alldeles, alldeles underbart!

Och underbart är precis vad det är.

Spelet börjar med att du får skapa din karaktär med namnet ”V”. Karaktärsskaparen är ganska fri och du väljer inte om du spelar man eller kvinna. Istället får du välja kropp efter man- eller kvinnotyp. Något som inte heller hindrar dig från att sätta vissa kvinnliga attribut på din manliga karaktär eller tvärtom. Du kan t.ex. skapa en kvinnlig karaktär med manlig röst och manliga genitalier, eller varför inga genitalier alls? Året är 2077 och här får man vara vem man vill.

Du får även välja vilken bakgrund din karaktär kommer från. Är du en ”corpo” som trivs bäst i företagslivet eller har du växt upp på gatan som en ”street kid”? Eller du växte upp utanför storstadslivet som en Nomad? Ditt val här påverkar hur första delen av spelet kommer se ut, samt kommer låsa upp vissa unika dialoger genom spelet. Annars kommer du få samma spelupplevelse oavsett vilket du väljer.

Efter lite över 200 timmar i spelet är där så mycket jag skulle vilja säga om det, samtidigt som jag vill säga otroligt lite för att du som läsare samtidigt ska få samma upplevelse som jag. Spelet har en emotionell berg och dalbana där jag ena stunden sitter och skrattar åt humorn och dem magiska popkulturella referenserna, för att i nästa stund ryckas med i hur välskrivna och gripande ett quest är. Storyn kan stundtals vara ganska komplicerad och jag upptäcker fortfarande nya dialoger och förändringar i storyn på min tredje genomspelning, så absolut inga konstigheter om du känner att du inte följer med till 100% första gången.

Spelet har en djup karaktärsutveckling, både i berättelsen och hur du kan bygga ”V”. Vill du spela igenom hela spelet utan att spilla en droppe blod så kan du göra det, vill du hacka dig genom hela spelet så kan du göra det men framförallt. Vill du vara en neonklädd dåre som springer runt och slår folk medvetslösa med den legendariska dildon ”Sir John Phallustiff” så kan du det.

Cyberpunk 2077 är den typen av spel som får en att glömma bort vem man är en liten stund. När jag spelar Cyberpunk är jag inte Ola, tvåbarnsfar och internet-förståsig-påare. Jag är V, en person på en resa om att hitta sig själv och sin plats i världen. 

Och jag älskar varenda sekund av det.

Text: Ola Walfridsson