I TV4:s nyhetsmorgon måndagen den 11 augusti diskuterades det illegala användandet av Melanotan, ett icke-godkänt läkemedelsklassat preparat. Per Åke Sandvold från läkemedelsverket och en användare, Sandra Reiche var där för att diskutera Melanotan som går under smeknamnet Barbiedrogen. Unga använder det för att bli bruna utan att sola. Sandvold argumenterade sakligt och tydligt för hur olämpligt det är att använda icke-godkända läkemedel. Reiche lyssnar och säger att hon använt det i 3 år, inte märkt några problem och tänker fortsätta. Många unga delar uppenbarligen den attityden.

Då ställer TV4-journalisten morgonens första huvud-på-spiken-fråga till Sandvold: ”Varför förbjuder man inte medlet helt enkelt?"

Sandvold svarar, helt korrekt att det är förbjudet att sälja och tillverka. Men just detta är ju en del av problemet med den illegala läkemedelstillverkningen. De som tillverkar Melanotan har förmodligen aldrig för avsikt att ansöka om tillstånd för marknadsföring och försäljning. Eftersomr den enda påföljden som finns i de Europeiska läkemedelslagarna är ett indraget marknadsföringstillstånd så biter inte detta alls på dem som redan står vid sidan av lagen. Det är fortfarande inte olagligt att använda och där det finns en efterfrågan uppkommer naturligt ett, i det här fallet olagligt och okontrollerat, utbud.

Då kommer nästa riktigt bra fråga: ”Varför gör man det inte olagligt att använda?”

Sandvold kan inte riktigt svara på frågan eftersom det inte finns ett bra svar. Räddningsplankan i många fall har varit att narkotikaklassa preparaten (eller i vissa fall dopningsklassa dem), men Melanotan uppfyller inte de krav som behövs för att inkluderas i dessa klassningar och här finns en lucka i lagen som kriminella kan utnyttja utan någon större risk för påföljd.

Jag såg detta för dryga tio år sedan då jag jobbade på Europeiska läkemedelsmyndigheten. Jag beskrev det senare i min thriller Sjukt begär som är löst baserad på verkliga händelser, men fortfarande tio år senare kan läkemedelsverket inte göra mycket mer än att gå ut och informera och hoppas på att polisen skall göra något. Om inte lagarna skrivs om så att de inkluderar den illegala handeln och ger läkemedelsverk och myndigheter konkreta medel att se till att lagarna efterlevs kommer den kriminella handeln med okontrollerade (och potentiellt skadliga) läkemedel, eller läkemedels-liknande substanser att fortsätta, och blomstra, precis så som jag beskrivit i boken Sjukt begär. Jag tycker att det är både olyckligt och onödigt!

Magnus Jahnsson, författare och civilingenjör